Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1465-1530 Quentin Massys, also spelled Matsys or Metsys, was born in Louvain, the son of a blacksmith. He is traditionally thought to have been trained in that craft by his father. Art in Louvain while Massys was growing up was dominated by Dirk Bouts. Massys became a member of the painters' guild in Antwerp in 1491 and died there in 1530. He represented a current of painting that flourished in Antwerp at this time of its sudden new prosperity. Erwin Panofsky (1953) described this trend, "archaism of around 1500," as "a prelude to, in fact a fact of, the Renaissance in Netherlandish painting," which prevailed in the southern Netherlands. The monumental Enthroned Madonna (Brussels), an early work by Massys, has features recalling both Robert Campin and Jan van Eyck. The central panel of Massys' imposing St. Anne Altarpiece, or the Holy Kinship (Brussels), which was commissioned for the church of St-Pierre in Louvain in 1507 and signed and dated 1509, has a prototype in the Holy Kinship of Geertgen tot Sint Jans. Even the physical types and costumes in Massys' version refer to Geertgen's. But Massys placed his rhythmically balanced figure groups in a domed, arcaded loggia that in architectural style appears to be reaching for a Renaissance vocabulary it cannot quite attain; certainly the architecture evokes a later period than that represented by the Gothic throne of the Enthroned Madonna. The calm and restraint of the St. Anne Altarpiece are replaced by heightened emotional expression in the next important painting by Massys that can be firmly dated, the Deposition triptych (Antwerp). This was commissioned in 1508 by the guild of joiners in Antwerp for their chapel in the Cathedral; Massys completed the composition in 1511. It was inspired by Rogier van der Weyden's great Deposition, which was in the church of St-Pierre in Louvain in Massys' time, and also quotes from Rogier's Entombment. Massys painted genre subjects, possibly with emblematic meaning, such as A Money Changer and His Wife, which belonged to a Netherlandish tradition that maintained its popularity right through the 17th century. In portraiture he made significant contributions. His pair of portraits of Erasmus and Petrus Aegidius, painted in 1517 for Sir Thomas More, set the pattern for representations of the scholar in his study.   Related Paintings of MASSYS, Quentin :. | Portrait of a Canon | John the Baptist and St Agnes | St John Altarpiece (central panel) g | The Money-changer and his Wife | Portrait of Erasmus of Rotterdam sg |
Related Artists:
ISENBRANT, Adriaen
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1500-1551
Maximilien Luce
Maximilien Luce (March 13, 1858 - February 6, 1941) was a French Neo-impressionist artist. A printmaker, painter, and anarchist, Luce is best known for his pointillist canvases. He grew up in the working class Montparnasse, and became a painter of landscapes and urban scenes which frequently emphasize the activities of people at work. He was a member of the Groupe de Lagny with Leo Gausson, Émile-Gustave Cavallo-Peduzzi and Lucien Pissarro.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.